I skuggan av storslagenhet
2010 handlade om att leta som besatt efter Ico och Shadow of the colossus för min del, och jag hittade faktiskt båda två. Ico först, till och med så jag spelade båda i "rätt" ordning. Jag visste egentligen inte vad jag hade framför mig, men båda spelen var storslagna i sin enkelhet. Det fanns inte galet många kombinationer som ledde till olika attacker och i Ico inte ens instruktioner på hur du ska göra. Fina spel, konstverk till spel. Remaken ska bli kul att spela. Fast jag vill spela om båda orginalen först så man får de där extra grejerna. Ljussvärd och svårare colosser att döda, ehehehe. Varför skulle man INTE spela om spelen för det?
Det känns lite som några av de spel som lyckas falla in i ett pretatiöst fack dock. Som Portal. Man ska gilla de här spelen för de är bra för det har någon minsann sagt. Nu gillar jag spelen, för att jag själv spelat dem och bildat mig en åsikt men jag hade ju aldrig letat som en galning efter spelen om det inte var så att något sagt något eller att jag läst att det här var bland de bästa spel som fanns. Är det så att ALLA bra spel får den uppmärksamhet de förtjänar och därför behöver man inte leta bland de titlar som inte nämns? Tror att många spel faller bort för att det är så trångt uppe bland alla stora namn.